Fastigheten Tapeten 7, Södermalm

Om fastigheten

Vid 1800-talets slut med dramatisk befolkningsökning, bostadsbrist och nya Paris-influerade stadsplaner förändrades stadsbilden i snabb takt.

Fastigheten Tapeten 7 uppfördes 1896-97 i dåvarande kvarteret Uven Mindre 2, som en bostadssocial storsatsning för mindre bemedlade och var en del i en stor bostadskasern som omfattade Hornsgatan 108-116 samt Brännkyrkagatan 97-105.

Intresset för arbetarklassens miljö var gemensam för stora delar av Europa vid den tiden. Arkitekt var Olof Jansson och byggherre det ideella byggnadsaktiebolaget Manhem där aktieägarna fick tillgodoräkna sig högst 4 procent utdelning.

Lägenheterna var moderna med bland annat toaletter och på gården byggdes tvättstuga med bad- och duschrum. Den allmänt accepterade men oskrivna lagen om att bostäder speciellt byggda för arbetarklassen ej fick innehålla mer än tre rum och kök, gällde även här.

Tapeten 7 har ett högt socialt- och byggnadshistoriskt värde. 1890-talet var nystilarnas tid med ökat intresse för äkta material, en reaktion mot tidigare epokers stenimiterade arkitektur. Fasaden här är lite enklare, utan balkonger, smidesdetaljer och burspråk. Den har en grov ursprunglig spritputs med kvaderrustik i bottenvåningen och blomsterornamentik mellan andra och tredje våningsplanet, vilket skvallrar om den annalkande jugendstilen.

År 2000 fick fastigheten förbättrad ventilation samt nytt vattenburet värmesystem.