Möt två av våra sommarjobbare - Viola och Sally

16-åriga Viola som bor på Glömmingegränd i Tensta med sina föräldrar och två syskon arbetade sin första sommar medan 25-åriga Sally som bor på Lillbybacken i Rinkeby jobbar på Olov Lindgren för andra sommaren i rad.

Viola hade jobbat första delen av sommaren på ett så kallat dagsläger.

- Det kom barn som vi tog hand om och ordnade aktiviteter åt på dagarna som att paddla kanot, fiska, klättra och bada vid stranden.

Att det skulle bli jobb hela sommaren var inte bestämt men en dag låg det ett brev från Olov Lindgren på hallmattan därhemma.

- Brevet vände sig till ungdomar som bodde i Olov Lindgrens hus och erbjöd sommarjobb så jag nappade. 

Vad jobbet egentligen gick ut på visste inte riktigt Viola när det var dags för första arbetsdagen.

- Mina föräldrar hade förklarat att det finns en fastighetsvärd som fungerar ungefär som en vaktmästare men mycket mer än så visste jag inte. Nu har jag fått en helt annan förståelse för allt jobb som ligger bakom och vad som krävs för att hålla fastigheterna fina. Förut brydde jag mig inte så mycket när jag gick förbi men nu tänker jag på att hålla buskarna och blommorna fina. Man blir stolt när man ser att man varit med och bidragit.

För Sally är det andra året som sommarjobbare hos Olov Lindgren. Och hon längtade tillbaka.

- Det är bästa jobbet, särskilt på sommaren. Man får vara ute mycket och ser hela tiden vilken skillnad man gör för alla boende. Förut kände jag nästan ingen här men nu hälsar alla grannar på mig. Vissa blir så glada när de ser att jag jobbar igen att de kommer fram och kramar mig. Då känner man sig uppskattad.

Även om arbetet som fastighetsvärd inte är vad hon vill ägna sig åt resten av livet så har veckorna varit väldigt givande för Viola.

- Jag har fått en annan känsla för området jag bor i och känner ett annat ansvar nu, förut kände jag ingen men nu har jag börjat hälsa på massa människor som börjar känna igen mig.

Sally är inne på samma sak.

- Nu känner jag helt annorlunda för området och huset jag bor i och jag accepterar inte att någon skräpar ner eller slänger saker på marken längre. Förut brydde jag mig inte men nu säger jag till folk som slänger något på marken, jag har faktiskt gått efter folk och bett dem ta upp skräpet och lägga det i papperskorgen i stället. Det funkar.

För Viola väntar alldeles strax ett nytt kapitel i livet då hon börjar på Internationella Gymnasiet vid Skanstull. Framtidsambitionen är att kunna jobba utomlands. Antingen i England eller i Sydkorea.

- Jag har en kompis som visade mig lite om Sydkorea så vi började titta mer på det och landet fascinerade mig. Jag har lärt mig en del ord och fraser och lyssnar på musik därifrån. Mitt favoritband just nu är BTS (sydkoreanskt pojkband) och tidigare i somras var jag och pappa i London och såg deras konsert på Wembley. Det var superhäftigt.

Även Sally har saker på gång.

- Om sju månader är jag klar med min utbildning som barnskötare. Det ser jag fram emot. Men jag vill nog plugga till fastighetsskötare. Jag har lärt mig massor här som att byta låskistor, byta kranar och lite sånt. Jag gillar verkligen det här jobbet. Det är roligt att vara en del av det och att se att man gör skillnad och att folk blir glada över det man gör.

Snart sitter tjejerna i skolbänken igen men för Viola och hennes familj blir det inom kort förändring på hemmaplan. Huset där de bor ska stamrenoveras och familjen behöver evakueras till de tillfälliga bostadpaviljongerna på gården.

- Vi bor i den porten på Glömmingegränd som ska evakueras sist så i vinter ska vi flytta in i paviljongerna. Vi är fem stycken i min familj så jag är lite orolig för hur det ska gå att bo där allihop. Men jag har varit inne i de lägenheterna som är nyrenoverade och de ser jättefina ut.

Fastighetsvärdarna Carina och Fernando ser bara positivt på tjejernas insats under sommaren. Att det har positiv inverkan på området både socialt och trygghetsmässigt är det ingen tvekan om menar Fernando.

- Senast häromdagen pratade jag med en kvinna som sa att hon blev glad och kände sig tryggare av att se att det är husets ”egna” ungdomar som är ute och jobbar på gården och hjälper till att ta hand om huset.

Fernando ser gärna att tjejerna återvänder.

- Faktiskt är det så att av alla sommarjobbare vi haft så är nästan alltid tjejerna mer initiativtagande än killarna. Jag vet inte varför det är så men de är mer framåt och tar mer ansvar och initiativ. Det kommer själva på saker att göra och när de är klara med en uppgift så ringer de och frågar om vad de kan göra, det gör inte killarna.

- Det är väl för att killarna är latare, flikar Viola in och ler.