Fastigheten Sjölejonet 4, Vasastan

Om fastigheten

Mellan åren 1603-1635 var Norrmalm en självständig stad med eget rådhus och råd. Då förhållandet mellan Stockholm och förstaden hela tiden präglades av tvister av olika slag upphävdes stadens särställning 1635 och införlivades med huvudstaden. Det, samt att Norrmalm fått vissa ekonomiska privilegier, bidrog till att stadsdelen genomgick en snabb förvandling. 1637 påbörjades genomförandet av den nya stadsplanen och de första spirorna restes nedanför Hötorget för utstakning av den blivande Drottninggatans början. 1879 fastställs Lindhagens stadsplan för Norrmalm och då började också byggandet komma igång i större skala.

Med hjälp av den så kallade tolagen (skattelag), som gav staden 1 procent av värdet på alla inkommande varor sjöledes och en halv procent av värdet på de utgående, kunde byggandet finansieras. Namnet Luntmakargatan erinrar om 1600-talets luntmakare som tillverkade luntor vilka användes bland annat vid avfyrning av handeldvapen och kanoner. På 1700-talet omtalas gårdar på Norrmalm ”wijd drottningegatan uti qwarteret Kongzbacken, strax brede wijd den så kallade Kongzstenen”. Vad som avses med Kungsstenen är oklart men därifrån har gatan fått sitt namn. Kvarteret om tidigare hette Diana döpte om till Sjölejonet efter 1885. Möjligen fanns anknytning till Stora Träsket som låg i närheten.

I Stadsmuseets arkiv finns bilder på ett litet trähus som tidigare låg på Luntmakargatan 72. Fastigheten Sjölejonet 4 nybyggdes 1930 av byggherren E Minnberg efter ritningar av W Conradsson. Olov Lindgren AB köpte fastigheten 1983 och 1995 renoverades den med bland annat inredning av vindslägenheter och nya kök.